Hur tillverkas läder?

kst-lader1

Läder
Läder är ett material som har funnits länge, det äldsta provet på läder i Sverige som man har hittat är från 1100 f.Kr. Läder kan tillverkas från nästan vilka djurhudar som helst men cirka 70% kommer från nötboskap, 20% från getter & får och 10% från övriga djur. De skandinaviska nöthudarna räknas till de dyraste i världen, det är för att de är de allra finaste, bäst lämpade hudarna för tillverkning av naturligt läder.

När läder tillverkas används en process som kallas garvning. Garvning är en typ av behandling som stoppar förruttnelseprocessen. Först förbereds hudarna, hårrester och smuts avlägsnas, sedan avfettas och blötläggs dem. Därefter utförs själva garvningen, till den används ofta stora trummor med vatten och kemikalier som roteras tillsammans med huden. En första bedömning av huden utan hår/päls görs för att se vilken hud som passar till vad och varför. Sedan sträcks hudarna ut och torkas, en ny bedömning görs och hudarna sorteras därefter.

Efter det spaltas huden vilket innebär att huden delas i flera lager (oftast två). Vissa stora hudar kan vara upp till 10mm tjocka och det är sällan man använder så tjocka hudar till något. De två delarna kallas för narvläder och spaltläder, där narvläder är den fina och yttersta delen av huden med hår/pälssidan uppåt och en köttsida nedåt. Spaltläder är den undre delen av lädret som består av två köttsidor. För att uppnå olika egenskaper och utseenden efterbehandlas skinnet genom färgning och olika behandlingar. Läder brukar delas upp i tre olika grupper:

  • Anilinläder - lädret behåller en naturlig yta som gör att lädret åldras med tiden. Det är ett genomfärgat läder men utan ytpigment så lädret behåller en naturlig färg. Ett mjukt och behagligt läder av mycket hög kvalité som dock är mer känsligt för smuts.
  • Semianilinläder - ett mjukt och följsamt läder som får en liten ytbehandling för att bli tåligare. Det är tåligt nog för att passa i offentliga miljöer och blandar komfort med tålighet, men behåller fortfarande den mjuka följsamheten.
  • Tekniskt läder - ett täckfärgat läder. Lädret får en heltäckande yta där fel och ärr i huden döljs. Tekniskt läder saknar hudens naturliga struktur helt och är ett kraftigt läder. Det är utvecklat för att klara höga krav på säkerhet och hållbarhet i krävande miljöer.

Idag är kromgarvning den vanligaste metoden, mycket på grund av att den är snabb och billig. Innan kromsalterna upptäcktes användes olika växter och träslag för garvning, då kunde proceduren ta flera månader och år, med kromsaltet kan processen genomföras på några veckor.

Några menar att kromgarvning inte är den mest miljövänliga metoden, den kan nämligen ha negativa effekter på miljön och människor. Förvisso används en ofarlig typ av krom men, om det behandlas fel, kan det omvandlas till den farliga varianten krom 6 (sexvärt krom) som sägs vara både cancerogent, miljöfarligt och allergiframkallande. Kromgarvning bör därför ske under kontrollerade former för att undvika utsläpp av farliga ämnen och påverkan på de som utför garvningen. Sedan 2015 regleras inom EU den tillåtna mängden krom 6 i lädervaror med hudkontakt och de får inte innehålla mer än 3 mg/kilo.

I färgningsprocessen används också många kemikalier som kan vara skadliga. Några garverier har sedan en tid tillbaka börjat använda vattenbaserade färgämnen, något som minskar påverkan på miljö och hälsa.

Om du är intresserad av att fördjupa dig inom ämnet så kan vi tipsa om följande länkar:

https://www.naturskyddsforeningen.se/lader

https://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2012-1/lukten-av-lader

https://www.allergia.se/kromgarvat-lader-kan-orsaka-allergi/

https://www.kemi.se/privatpersoner/rad-om-kemikaliesmarta-val/material/metaller/krom

 

 

 

Lär dig mer om syntetfibrer

KST-polymer

Vi har tidigare gått igenom naturfibrer, regenatfibrer samt hur konstfibrer tillverkas. Nu ska vi titta närmre på syntetfibrer, det vill säga fibrer som tillverkas av olika plaster. Bland dessa hittar vi bland annat akryl, polyester, polyuretan, polyamid och polyvinylklorid.

AKRYL (PAN)

För akryltillverkning framställs en polymer (dvs. plast) av en kemist, polymeren spinns ut genom torrspinning eller våtspinning (läs mer om olika framställningsmetoder i ett tidigare avsnitt av kunskapstråden här). Akrylen är framtagen för att efterlikna fiberformen hos ull och fungerar bra till både vävda och stickade produkter. Den passar även bra till heminredningsprodukter.

Egenskaper

Tvätt- och temperaturtåligheten är helt okej, det är ett lättskött material som har god motståndskraft mot fläckar. Akryl tål dock inte alldeles för hög temperatur vid tvätt.
Draghållfastheten
är god och den har en hög slitstyrka.
Töjbarheten
är bra och elasticiteten är mycket hög, vilket resulterar i ett tyg som skrynklar väldigt lite.
Absorptionsförmågan
är mycket låg, akrylen tar inte upp någon fukt alls, vilket kan resultera i en elektrisk laddning (statisk elektricitet).

Bild - Polymergranulat:

Polymer

POLYESTER (PES)

Den här fibern är tillverkad av en sorts plast, den tillverkas genom smältspinning genom att plasten smälts. Polyester blandas ofta med andra fibrer, som den mest mångsidiga av alla konstfibrer och har den många användningsområden. Det finns olika utvecklade varianter som ger material som till exempel Trevira CS®, en flamhärdad fiber.

Tvätt- och temperaturtåligheten är hög och den tåls att tvättas relativt varmt.
Draghållfastheten
är mycket hög och tillsammans med polyamid har den högst nötnings- och draghållfasthet.
Töjbarheten
och elasticiteten är bra, vilket gör att polyestern inte skrynklas.
Absorptionsförmågan
är låg, om inte helt obefintlig. Det gör att polyester blir svårare att färga, därför är det en god idé att färga materialet redan innan det spinns till en fiber. Det gör också att den inte kan suga upp någon fukt alls, på så sätt kan den heller inte svällningskrympa.

POLYURETAN (PU, PUR)

PU/PUR är en grupp polymerer som kan ges många olika materialegenskaper. Ofta används de till läderimitationer (konstläder), men också till att skapa vattenavvisande beläggningar på textilier.

Egenskaper

Slittåligt material med hög nötnings- och draghållfasthet.
Vattenavvisande

POLYAMID (PA)

Fibern tillverkas genom att dess kemiskt framställda polymerer spinns ut till en fiber med hjälp av smältspinning. Polyamid är en syntetfiber med oerhörd flexibilitet som är enkel att anpassa.

Egenskaper

Tvätt- och temperaturtåligheten är okej, den är lättvättad men tål inte för höga temperaturer.
Draghållfastheten
är mycket hög, liksom nötningshållfastheten. Initialt användes dessa fibrer till bland annat fallskärmar.
Töjbarheten och elasticiteten
är bra, vilket gör att den inte skrynklar.
Absorptionsförmågan
är låg, som hos andra syntetfibrer.
Polyamid har hög tålighet mot mikroorganismer, dvs. mögel och röta.

POLYVINYLKLORID (PVC, klorfiber)

PVC är en av de vanligaste plastsorterna som tillsammans med andra fibrer kallas volymplaster. I textilbranschen används PVC ofta som en beläggning på en textilväv, till exempel av polyester. PVC produceras med både matt och glansig finish, det kallas också för vinyl och PVC-plast.

Egenskaper

Hög motståndskraft mot kemikalier, passar därmed bra till skyddskläder.
Lätt att torka av.
Lång livslängd med god motståndskraft mot väder och vind, samtidigt som den inte kräver speciellt mycket underhåll.
Mycket god täthet och skyddande förmåga.

Vad är regenatfibrer?

plastic

Förra avsnittet av kunskapstråden handlade om tillverkning av syntetfibrer och det hittar du här. Nu har det blivit dags för att gå igenom regenatfibrer. Som vi nämnde i det föregående avsnittet så är regenatfibrer en undergruppering till konstfibrer, det tillverkas av cellulosa. Två av de vanligaste sorterna är Viskos och Lyocell.

Regenat

VISKOS (CV)

Denna fiber framställs för det mesta av träcellulosa som till exempel gran, men även bomullscellulosa från bomullsavfall används ibland. Förenklat beskrivet omvandlas träflis till en massa, vilken sedan görs till ark. Arken löses upp i lösningsmedel (kemikalier) och därefter spinns fibrerna ut. Fibern kallades från början för både rayon och konstsilke.

Egenskaper

  • Tvätt- och temperaturtåligheten är okej, viskos ska tvättas i en skonsam vattentvätt eftersom det finns risk för krympning.
  • Draghållfastheten är låg i torrt tillstånd och halveras i vått tillstånd, viskosvaror måste alltså hanteras varsamt.
  • Töjbarheten är hög och elasticiteten är låg, det gör att viskos lätt skrynklar sig.
  • Absorptionsförmågan är mycket hög.

LYOCELL

Detta är en fiber som har forskats fram och utvecklats för att försöka framställa en miljövänligare konstfiber. Ofta används träcellulosa från bambu och eukalyptus som löses upp och spinns ut i aminoxid som är både miljövänligt och återvinningsbart. Processen är mycket enklare och snabbare jämfört med tillverkning av viskos. Det är en fiber som är biologiskt nedbrytbar och återvinningsbar, alltså ett betydligt miljövänligare val av konstfibrer.

Egenskaper

  • Tvätt- och temperaturtåligheten är bra hos lyocell.
  • Draghållfastheten är god i både torrt och vått tillstånd, fibern är betydligt starkare än till exempel viskos.
  • Absorptionsförmågan är hög, lyocell absorberar fukt bra.

Så tillverkas konstfibrer

KST-Konstfibrer

En konstfiber är en fiber som framställs i ett laboratorium och alltså inte är taget helt från naturen. Det finns konstfibrer som tillverkas av cellulosa (regenatfibrer) och så finns det konstfibrer som tillverkas av plast (syntetfibrer). Gemensamt för båda typerna är hur de spinns till garn:

Steg 1 – en lösning av polymerer används. En polymer är en kemisk förening som består av långa kedjor uppbyggda av mindre molekyler.

Steg 2 – lösningen pressas genom en dysa. En dysa påminner om ett duschmunstycke och består av 10–5000+ små hål. När lösningen spinns ut ur dysan kan det göras med tre olika metoder.

Våtspinning är när lösningen pressas ut genom dysan och ner i ett koaguleringsbad där den stelnar, varpå lösningsmedlet också neutraliseras. Namnet kommer alltså från att lösningen kommer ut i ett bad. Metoden används till viskos, akryl och modal.

Smältspinning görs genom att polymeren smälts ner direkt istället för att lösningsmedel används. Den smälts med värme och pressas ut genom dysan i kall luft där det stelnar till fibrer. Metoden används till polyamid och polyester.

Torrspinning är när lösningen pressas ut genom dysan och ner i varm luft där det stelnar till en fiber. Metoden används till triacetat, acetat och akryl.

Steg 3 – när de färdiga fibrerna kommer ur dysorna dras fibrerna till en spole som de snurras upp på. Därefter är de tunna fibertrådarna färdiga att använda till tyg- eller trådtillverkning. Oftast klipps de långa trådarna för att fibern ska bli kortare och lättare att arbeta med, men också för att den i formen ska likna vissa naturfibrer.

I nästa avsnitt av kunskapstråden går vi igenom Regenatfibrer. Här hittar du de tidigare avsnitten av kunskapstråden.

Lär dig mer om djurfibrer

KST-djurfibrer-1

I förra avsnittet av kunskapstråden (du hittar den här) gick vi igenom olika växtfibrer som bomull, lin och jute. I den här delen fokuserar vi på djurfibrer.

 

Proteinfibrer

 

ULL

När vi pratar om ull så är det oftast fårull vi syftar på. Fårens päls klipps av med elektriska saxar av skickliga och snabba yrkesmän. Det blir både effektivt och noggrant gjort och ullen fås i ett sammanhängande stycke.

Efter klippningen sorteras ullen efter kvalitet, den bästa ullen kommer ifrån bogen på fåret. När ullen är sorterad tvättas den och ibland genomgår den en kemisk behandling för att avlägsna växtrester och liknande. Fårullens fiberfinlek och fiberlängd varierar mycket beroende på ras, klimat, näringsförhållande samt vart ullen har suttit på fåret.

Bottenull, fin
Relativt korta fibrer (5–12 cm), finfibrig, mjuk och smidig. Lämpar sig främst till finare kamgarnsvaror.

Crossbred, medelgrov
Relativt långa fibrer (12–15 cm), medelgrov, lite stelare. Lämpar sig bäst till kardgarnsvaror och grövre kamgarnsvaror.

Täckhår, grov
Långa fibrer (över 15 cm), grov. Lämpar sig bäst till grövre kardgarnsvaror, mattor och möbeltyger.

 

Egenskaper

  Tvätt- och temperaturtåligheten hos ull är inte särskilt hög. Den ska tvättas skonsamt, max 40 grader, och får inte gnuggas eller vridas. Vattnet ska endast kramas ur.
  Draghållfastheten är låg (bomull har dubbelt så hög draghållfasthet i jämförelse).

  Töjbarheten är hög och likaså elasticiteten, det gör ullen formbar och följsam.
  Absorptionsförmågan är hög, ull har en stor förmåga att suga åt sig fukt utan att kännas våt samtidigt som det tar lång tid innan vattendropparna tränger in i ullen.

Som tidigare nämnt så är det oftast fårull som vi syftar på, men det finns fler olika typer av ull från olika djur. Här är de vanligaste ullsorterna och djuren de kommer ifrån:

Fårull

Merino – anses vara den främsta av alla fårraser, med en mjuk och finfibrig ull räknas den som bottenullsfår.

Lammull – från högst sju månader gamla får.

Shetlandsull – en allmän benämning på medelgrov ull av typen fin crossbred, ursprungligen en benämning på ull från Shetlandsfåret (härstammande från Shetlandsöarna).

Getull

Mohair – kommer från angoragetens päls. Bästa kvaliteterna kommer från Texas, Sydafrika och Turkiet.

Kashmir – kommer från kashmirgeten som lever i Himalayabergen i Mongoliet. En av de dyraste ullkvaliteterna.

Kaninhår

            Angora – kommer från angorakaninen och blandas ofta med fårull.

Kamelhår

Kamel – här används både ullen och håret från kamelen. Kalvar under 1 år är nästan vita och babyullen är väldigt eftertraktad.

Vikunja – räknas till lamasläktet och lever i bergskedjan Anderna i Sydamerika. Ullen är en av världens exklusivaste eftersom endast 200 gram ull per djur och år kan utvinnas. Priset ligger på ungefär 3300 dollar per kilo.

Alpacka – räknas också till lamasläktet och lever precis som vikunjan i bergskedjan Anderna. Idag föder vi även upp alpackor i Sverige. Babyullen är eftertraktad även här.

 

SILKE

Silke är en djurfiber som kommer från silkeslarvens körtelsekret, det är den längsta fibern av alla naturfibrer. Enkelt förklarat går det till såhär – när silkeslarven ska bli till en fjäril så spinner den in sig själv i en kokong av silkestrådar som larven själv producerar genom två spinnvårtor på huvudet. Kokongtråden består av två enkelfibrer av Fibrin (protein) som är inbäddat i ett äggviteämne som heter Sericin. Kina står för cirka 70 % av världens tillverkning av silke, man tror att cirka 1 miljon av befolkningen får sin inkomst därifrån.

Det finns två olika sorters silke och de tillverkas på två olika sätt.

Mullbärssilke är det finfibriga silket som odlas fram. Larverna föds upp under särskilda omständigheter och livnärs endast på mullbärsträdets blad. Kokongerna blir cirka fyra centimeter långa och innehåller 3000–4000 meter långa fiobrintrådar, dock kan endast ca 1000 meter av dessa användas som hela. Trådarna utvinns genom att kokongerna kokas med larverna i, under kokningen dör larverna och de kommer ut ur kokongen. Metoden används för att inte bryta kokongen eftersom det leder till kortare trådar. Efter kokningen lindas trådarna upp, det kallas då för råsilke eftersom Sericinet fortfarande är kvar. Sericinet avlägsnas genom att silket kokas igen, därefter är det finsilke. Genom den processen blir silket mjukare, finfibrigare och får en vacker lyster, tyvärr gör det också att det blir skört av solljus och svett.

Tussahsilke, även kallat vildsilke, är jämfört med mullbärssilke grövre, mer ojämnt och mindre elastiskt. Silkeslarverna får äta vilka blad de vill och fjärilen tillåts bryta sig ut ur kokongen själv. Fibertrådarna bryts då av, vilket leder till kortare och ojämnare silkesfibrer än det odlade. Sericinet kan inte kokas bort eftersom det är av en annan kvalitet, därmed blir silkestråden grövre och mer ojämn.


Egenskaper

  Tvätt- och temperaturtåligheten är okej, det kan tvättas skonsamt i ca 40 grader, ibland föreskrivs dock kemtvätt.
  Draghållfastheten är hög och är väldigt bra i förhållande till dess tjocklek. Däremot så är nötningshållfastheten låg och gnuggning riskerar att orsaka fiberbristningar.

  Töjbarheten och elasticiteten är hög och gör att silke inte skrynklar sig lätt.

  Absorptionsförmågan är hög och liksom ull kan silke absorbera fukt utan att kännas vått.

Du är här: Hem Nyheter Kunskapstråden