Så tillverkas konstfibrer

KST-Konstfibrer

En konstfiber är en fiber som framställs i ett laboratorium och alltså inte är taget helt från naturen. Det finns konstfibrer som tillverkas av cellulosa (regenatfibrer) och så finns det konstfibrer som tillverkas av plast (syntetfibrer). Gemensamt för båda typerna är hur de spinns till garn:

Steg 1 – en lösning av polymerer används. En polymer är en kemisk förening som består av långa kedjor uppbyggda av mindre molekyler.

Steg 2 – lösningen pressas genom en dysa. En dysa påminner om ett duschmunstycke och består av 10–5000+ små hål. När lösningen spinns ut ur dysan kan det göras med tre olika metoder.

Våtspinning är när lösningen pressas ut genom dysan och ner i ett koaguleringsbad där den stelnar, varpå lösningsmedlet också neutraliseras. Namnet kommer alltså från att lösningen kommer ut i ett bad. Metoden används till viskos, akryl och modal.

Smältspinning görs genom att polymeren smälts ner direkt istället för att lösningsmedel används. Den smälts med värme och pressas ut genom dysan i kall luft där det stelnar till fibrer. Metoden används till polyamid och polyester.

Torrspinning är när lösningen pressas ut genom dysan och ner i varm luft där det stelnar till en fiber. Metoden används till triacetat, acetat och akryl.

Steg 3 – när de färdiga fibrerna kommer ur dysorna dras fibrerna till en spole som de snurras upp på. Därefter är de tunna fibertrådarna färdiga att använda till tyg- eller trådtillverkning. Oftast klipps de långa trådarna för att fibern ska bli kortare och lättare att arbeta med, men också för att den i formen ska likna vissa naturfibrer.

I nästa avsnitt av kunskapstråden går vi igenom Regenatfibrer. Här hittar du de tidigare avsnitten av kunskapstråden.

Lär dig mer om djurfibrer

KST-djurfibrer-1

I förra avsnittet av kunskapstråden (du hittar den här) gick vi igenom olika växtfibrer som bomull, lin och jute. I den här delen fokuserar vi på djurfibrer.

 

Proteinfibrer

 

ULL

När vi pratar om ull så är det oftast fårull vi syftar på. Fårens päls klipps av med elektriska saxar av skickliga och snabba yrkesmän. Det blir både effektivt och noggrant gjort och ullen fås i ett sammanhängande stycke.

Efter klippningen sorteras ullen efter kvalitet, den bästa ullen kommer ifrån bogen på fåret. När ullen är sorterad tvättas den och ibland genomgår den en kemisk behandling för att avlägsna växtrester och liknande. Fårullens fiberfinlek och fiberlängd varierar mycket beroende på ras, klimat, näringsförhållande samt vart ullen har suttit på fåret.

Bottenull, fin
Relativt korta fibrer (5–12 cm), finfibrig, mjuk och smidig. Lämpar sig främst till finare kamgarnsvaror.

Crossbred, medelgrov
Relativt långa fibrer (12–15 cm), medelgrov, lite stelare. Lämpar sig bäst till kardgarnsvaror och grövre kamgarnsvaror.

Täckhår, grov
Långa fibrer (över 15 cm), grov. Lämpar sig bäst till grövre kardgarnsvaror, mattor och möbeltyger.

 

Egenskaper

  Tvätt- och temperaturtåligheten hos ull är inte särskilt hög. Den ska tvättas skonsamt, max 40 grader, och får inte gnuggas eller vridas. Vattnet ska endast kramas ur.
  Draghållfastheten är låg (bomull har dubbelt så hög draghållfasthet i jämförelse).

  Töjbarheten är hög och likaså elasticiteten, det gör ullen formbar och följsam.
  Absorptionsförmågan är hög, ull har en stor förmåga att suga åt sig fukt utan att kännas våt samtidigt som det tar lång tid innan vattendropparna tränger in i ullen.

Som tidigare nämnt så är det oftast fårull som vi syftar på, men det finns fler olika typer av ull från olika djur. Här är de vanligaste ullsorterna och djuren de kommer ifrån:

Fårull

Merino – anses vara den främsta av alla fårraser, med en mjuk och finfibrig ull räknas den som bottenullsfår.

Lammull – från högst sju månader gamla får.

Shetlandsull – en allmän benämning på medelgrov ull av typen fin crossbred, ursprungligen en benämning på ull från Shetlandsfåret (härstammande från Shetlandsöarna).

Getull

Mohair – kommer från angoragetens päls. Bästa kvaliteterna kommer från Texas, Sydafrika och Turkiet.

Kashmir – kommer från kashmirgeten som lever i Himalayabergen i Mongoliet. En av de dyraste ullkvaliteterna.

Kaninhår

            Angora – kommer från angorakaninen och blandas ofta med fårull.

Kamelhår

Kamel – här används både ullen och håret från kamelen. Kalvar under 1 år är nästan vita och babyullen är väldigt eftertraktad.

Vikunja – räknas till lamasläktet och lever i bergskedjan Anderna i Sydamerika. Ullen är en av världens exklusivaste eftersom endast 200 gram ull per djur och år kan utvinnas. Priset ligger på ungefär 3300 dollar per kilo.

Alpacka – räknas också till lamasläktet och lever precis som vikunjan i bergskedjan Anderna. Idag föder vi även upp alpackor i Sverige. Babyullen är eftertraktad även här.

 

SILKE

Silke är en djurfiber som kommer från silkeslarvens körtelsekret, det är den längsta fibern av alla naturfibrer. Enkelt förklarat går det till såhär – när silkeslarven ska bli till en fjäril så spinner den in sig själv i en kokong av silkestrådar som larven själv producerar genom två spinnvårtor på huvudet. Kokongtråden består av två enkelfibrer av Fibrin (protein) som är inbäddat i ett äggviteämne som heter Sericin. Kina står för cirka 70 % av världens tillverkning av silke, man tror att cirka 1 miljon av befolkningen får sin inkomst därifrån.

Det finns två olika sorters silke och de tillverkas på två olika sätt.

Mullbärssilke är det finfibriga silket som odlas fram. Larverna föds upp under särskilda omständigheter och livnärs endast på mullbärsträdets blad. Kokongerna blir cirka fyra centimeter långa och innehåller 3000–4000 meter långa fiobrintrådar, dock kan endast ca 1000 meter av dessa användas som hela. Trådarna utvinns genom att kokongerna kokas med larverna i, under kokningen dör larverna och de kommer ut ur kokongen. Metoden används för att inte bryta kokongen eftersom det leder till kortare trådar. Efter kokningen lindas trådarna upp, det kallas då för råsilke eftersom Sericinet fortfarande är kvar. Sericinet avlägsnas genom att silket kokas igen, därefter är det finsilke. Genom den processen blir silket mjukare, finfibrigare och får en vacker lyster, tyvärr gör det också att det blir skört av solljus och svett.

Tussahsilke, även kallat vildsilke, är jämfört med mullbärssilke grövre, mer ojämnt och mindre elastiskt. Silkeslarverna får äta vilka blad de vill och fjärilen tillåts bryta sig ut ur kokongen själv. Fibertrådarna bryts då av, vilket leder till kortare och ojämnare silkesfibrer än det odlade. Sericinet kan inte kokas bort eftersom det är av en annan kvalitet, därmed blir silkestråden grövre och mer ojämn.


Egenskaper

  Tvätt- och temperaturtåligheten är okej, det kan tvättas skonsamt i ca 40 grader, ibland föreskrivs dock kemtvätt.
  Draghållfastheten är hög och är väldigt bra i förhållande till dess tjocklek. Däremot så är nötningshållfastheten låg och gnuggning riskerar att orsaka fiberbristningar.

  Töjbarheten och elasticiteten är hög och gör att silke inte skrynklar sig lätt.

  Absorptionsförmågan är hög och liksom ull kan silke absorbera fukt utan att kännas vått.

Om olika växtfibrer

KST-Cotton

Förra månaden gick vi igenom hur kvaliteten på ett tyg avgörs (läs om det här), vi nämnde då att fibrerna i väven har stor betydelse. Därför ska vi i ett antal delar av kunskapstråden gå igenom olika fibrer och deras egenskaper. På bilden nedan ser du ett fiberträd, vi börjar med att gå igenom växtfibrer. Det finns såklart många fler fibrer under varje kategori men vi går igenom grunderna för några av de vanligaste.

 

Vxtfibrer

 

 

BOMULL

Bomull har många bra egenskaper och går att använda till många olika produkter. Odlingen kräver ett varmt klimat varpå det främst odlas i Kina, USA, Pakistan och Brasilien. Bomullsbollarna plockas från plantorna antingen maskinellt eller för hand – ungefär 70% av världens bomull plockas fortfarande för hand.

Efter att bomullen har plockats pressas den ihop till balar inför transport, därefter påbörjas rensning och rengöring. Skräp plockas bort och sedan sorteras materialet efter fibrernas längd. Ju längre bomullsfibrerna är desto bättre, de måste dock vara minst 16–17 millimeter för att kunna spinnas till garn. När fibrerna är sorterade så kan de börja spinnas till garn.

Egenskaper

Tvätt- och temperaturtåligheten är hög, bomull tål att tvättas och strykas varmt, dock kan för höga temperaturer påverka färgen samt göra att tyget krymper.

Draghållfastheten är väldigt hög, på en tiogradig skala så klassas bomull som 6–7, vilket är väldigt bra. I vått tillstånd kan den dessutom öka med upp till ca 10 %.

Töjbarheten är låg, det gör att bomull lätt skrynklar sig och medför att tyget kan behöva strykas oftare.

Absorptionsförmågan är hög  bomullen tar upp fukt och vatten väldigt bra, dock sugs fukten bara upp, den transporteras alltså inte bort.

 

LIN

Linfibern är en stjälkfiber, det innebär att fibern utvinns ur växtens stjälk. Lin av bästa kvalitet odlas ofta i ett lite marint klimat, det går utmärkt att odla i Sverige eftersom linet gillar svala och lite regniga klimat. När linet skördas rycks det upp med rötterna för att sedan torkas på fältet. Efter torkningen påbörjas den långa processen innan linet kan spinnas.

Processen ser ut såhär: Repning -> Rötning -> Bråkning -> Skäktning -> Häckling
Alla dessa steg är till för att få bort växtrester, få loss fibrerna från stjälken, tvätta och sortera fibrerna. Efter häcklingen kan garnet spinnas.

Egenskaper

Tvätt- och temperaturtåligheten är bra, lin är en tålig fiber men ska i jämförelse med bomull tvättas lite skonsammare. Smuts lossnar dock lättare från en linnevara jämfört med en bomullsvara, därför behövs heller inte så höga temperaturer.

Draghållfastheten är hög, till och med ca 35% högre än hos bomull.

Töjbarheten är ganska låg, vilket resulterar i att linnetyger ofta skrynklar sig.

Absorptionsförmågan är hög, linne både suger åt sig fukt och släpper ifrån sig det snabbt.

 

JUTE

Likt lin så är jute en stjälkväxt där tillverkningssättet är detsamma. Till skillnad från lin så kräver dock jute ett varmt och fuktigt klimat, juteplantorna kan växa sig upp till fyra meter på 3–4 månader. Själva odlingen är relativt harmlös sett ur ett miljöperspektiv eftersom den inte kräver så mycket mer än ett varmt och fuktigt klimat.

Jute är en grov fiber som mestadels används till säckar, mattor, rep och liknande produkter. Fibern är 100 % biologiskt nedbrytbar så länge den inte blandas med andra fibrer.

Egenskaper

Tvätt- och temperaturtåligheten är sådär, den tåls att tvätta eller kemtvättas men behöver pressas eller strykas efter. Jute tål inte vatten så väldigt bra då vattnet lätt tar sig in i fibrerna och orsakar mögeltillväxt.

Draghållfastheten hos jute är hög, det är en kraftig och grov fiber som ger relativt stela produkter.

Töjbarheten och elasticiteten är låg, vilket gör att den skrynklar lätt och kan vara svår att få bort rynkorna på.

 

HAMPA

Är en stjälkväxt vilket innebär att tillverkningen sker på samma sätt som med jute och lin. Hampaväxterna odlas i t.ex. Indien, Sydeuropa och USA och den har nästan samma hållfasthet som lin. Hampa är dock grövre än lin och kan inte bli lika fintrådig, därmed används hampa till t.ex. snören, rep, emballageförpackningar och liknande. 

Egenskaper 

Tvätt- och temperaturtåligheten är okej. Det är en lättskött fiber som inte behöver tvättas så ofta, behöver den det så går det att använda ullprogrammet i en maskin. Dock skrynklar tyget väldigt lätt och bör därför strykas efter tvätt. 

Draghållfastheten är hög hos hampa, precis som jute så är det en grov fiber. 

 

BAMBU

Detta är också en stjälkväxt men den räknas till gruppen gräs, ett väldigt högt sådant, det kan nämligen bli upp till ca 24 meter högt. Det är en snabbväxande växt som inte kräver så mycket bevattning, den klarar sig oftast på endast regnvatten. Bambu odlas till största del i Asien och allra främst i Kina.

Det finns två olika sätt att producera bambu på, det ena är en process som liknar den som används till lin vilket vanligen kallas för bamboo linen. Den andra processen är att cellulosan ur löven och vedämnena utvinns, genom en kemisk process görs det sedan till viskos. Det räknas då inte längre som en växtfiber utan som en Regenatfiber (mer om det kommer i avsnittet om just Regenatfibrer). Detta kallas för bambuviskos eller bara viskos. 

Egenskaper 

Tvätt- och temperaturtåligheten beror lite på tillverkningssättet. Viskos är lite känslig när det kommer till tvätt och linne klarar lite mer. 

Draghållfastheten beror också på tillverkningssätt men bambu är i stora drag en stark fiber. 

Absorptionsförmågan hos bambu är mycket god, men den torkar samtidigt snabbt.   


Hoppas att du fann vår första text om fibrer intressant. I nästa avsnitt av kunskapstråden går vi igenom djurfibrerna silke och ull.

Hur avgör man tygets kvalitet?

Kunskapstraden kvalitet

Hur avgör man kvaliteten på ett vävt tyg? Vad ska jag titta på?

När kvaliteten på ett vävt tyg avgörs är det först och främst garnet som spelar in. Vad är garnet tillverkat av för fiber, hur är det spunnet och är det spunnet med någon effekt? Därefter har även trådtätheten en stor påverkan, ju tätare tyget är vävt desto starkare och bättre kvalitet får det ofta. Trådtätheten i ett vävt tyg mäts utifrån hur många trådar/tum (2,45cm) tyget har i antingen varpen eller väften beroende på vilken riktning man vill räkna ut. I vissa fall kan man också mäta trådar/cm, det är inte lika vanligt men det förekommer. Trådtätheten benämns med TC (thread count), till exempel innebär 150TC att det är 150st trådar/tum.

Varpens täthet avgörs av hur trådarna läggs i vävstolen/maskinen medan väftens täthet avgörs av hur tyget matas ut ur vävstolen/maskinen. Med hög hastighet blir tyget glesare och med låg hastighet blir tyget tätare i väftriktningen eftersom man vid låg hastighet har tid att lägga in mer trådar. Med det sagt så finns det inga specifika internationella standardmått som avgör vad som är bäst, det beror helt enkelt på vad för slags tyg man vill ha och vad det ska användas till. Däremot bör du ha i åtanke vart tyget kommer ifrån så att du kan avgöra om det är mätt i tum eller i centimeter.

Skillnad mellan olika fibrer

Vad gäller olika fibrer så är det också olika med trådtäthet, jämför du en silkeväv som har 150TC med en linneväv som har 150TC så ser du direkt att linneväven är betydligt grövre. Det har att göra med att linfibern är en väldigt grov fiber i jämförelse med silkens tunna, ömtåliga fiber. På så sätt påverkar även fibern tygets kvalitet till stor del, du bör därför ha fiberns egenskaper i åtanke och, utifrån användningsområde, välja rätt fiber.

Något annat som också kan användas för att avgöra kvaliteten på ett tyg är kvadratmetervikten på tyget. Den får man fram genom att man tar reda på hur många gram en kvadratmeter av tyget väger – g/m². Självklart påverkar trådtätheten vikten – högre TC, högre vikt. Ett lågt värde kan vara en varningssignal på dålig hållbarhet och slitstyrka.

Att mäta slitstyrka

När slitstyrkan mäts är det oftast nötningshållfastheten som man syftar på, alltså hur många varv tyget tål att nötas på innan det går hål. Det mäts med en standardtestmetod som heter Martindale, metoden används oftast till inredningstyger. Under testet spänns en bit av tyget fast på en platta och en annan tygklädd platta roteras ovanpå för att se hur många varv tyget klarar. En rekommendation brukar vara 15 000–30 000 varv för inredningstextil i hemmiljö och 50 000–100 000 varv för inredningstextil till offentlig miljö.

Andra sätt att mäta slitstyrka på är bland annat genom draghållfasthet och våthållfasthet. Draghållfasthet är den maximala dragkraften en textil kan utsättas för innan den går sönder, medan våthållfasthet är densamma, men i vått tillstånd. Visste du att vissa fibrer faktiskt blir starkare i vått tillstånd? Hos bomull och lin blir den ca 20% högre medan den hos de flesta syntetfibrer förblir oförändrad.

I kommande avsnitt av kunskapstråden kommer vi bland annat att gå igenom olika fibrer och material. Har du några frågor, eller är det något du saknar som du skulle vilja lägga till? This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Så väljer du rätt tyg till marin och utomhusmiljö

Kunskapstr4-news

Att välja rätt tyg till båten eller utemöblerna kan vara lite klurigt. Väljer du fel tyg ökar risken för bland annat mögel och svamptillväxt. Risken finns också att materialet bleknar av solen, blir fult eller går sönder och behöver bytas ut långt tidigare än väntat.

Vad ska jag tänka på?

Tyger som ska klara av utomhusklimat bör tåla både väder och vind. Därför bör du välja ett tyg som har hög UV-tålighet och som står sig bra i fuktiga och/eller blöta miljöer.

UV-tålighet

Färgbeständighet visar på hur tygets färg bleknar när det exponeras av ljus. För detta används ofta testmetoden Blue wool scale där tyget placeras i en testkammare tillsammans med ett referenstyg och utsätts för artificiellt ljus. Standarden kallas ISO 105-B02 och skalan går från 1 till 8 där 4 brukar vara ett acceptabelt betyg för tyger. Vi rekommenderar dock att du väljer ett material med högre UV-tålighet till utomhusbruk. De flesta av våra marina konstläder och tyger har en UV-tålighet på 7–8 på Blue wool scale-

När det kommer till marina tillämpningar som till exempel båtkapell så rekommenderar vi vävar tillverkade av spinnfärgad akryl, det innebär att fibrerna som trådarna är gjorda av är genomfärgade vilket ger en förstklassig UV-tålighet till skillnad från tyger där bara ytskiktet är färgat.

Undvik mögel och svamptillväxt

Tyger och material som inte är avsedda för utomhusbruk drabbas lätt av mögel och svamptillväxt. För att undvika den typen av tillväxt bör du välja ett hållbart material som klarar av fuktiga miljöer. Generellt sett brukar obehandlade naturmaterial som bomull lättare drabbas av mögeltillväxt när det utsätts för fukt medan syntetmaterial ofta står sig bättre. Våra konstläder och dynvävar har ett gott skydd mot den här typen av yttre påfrestningar.

Vattenavstötande eller vattentätt?

Trots att det kan låta som samma sak så skiljer de sig åt. En väv som är vattenavstötande gör att vattnet stöts ifrån, precis som det låter på benämningen, men när det utsätts för långvarig och kraftig väta tränger vattnet igenom. Ett båtkapell behöver förstås klara mer vatten än till exempel en båtdyna, varpå det också finns olika vävar för kapell och till dynor.

Skötsel och rengöring

När du har valt material till båten eller utomhusmöblerna så kan du öka livslängden och hålla väven snygg längre om du tar hand om den på rätt sätt. Här kan du läsa mer om hur du ska ta hand om dina utomhustyger.

I webshopen kan du läsa mer om respektive produkt. Har du några frågor som du inte fått svar på? This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it. så hjälper vi dig gärna!

Du är här: Hem Nyheter Kunskapstråden